Vårdagjämningen har just passerat och på söndag är det dags att vakna upp till sommartid. Vi tappar en timmes nattsömn men får ljuset tillbaka! Nu kommer de kvällar då vi jobbar på och inte anar att klockan passerat både fem och sex förrän magen kurrar och vi inser att det är dags att gå hem.
Vi har fått (tja, inte fått precis - det medföljde en större faktura...) vår balkong inglasad och ser fram emot en sommar när vi lugnt kan lämna dynor, kuddar, böcker och filtar ute. Nu ska balkongen grönska! Jag vill ha ett större träd, en frodigt grön pipranka, jag vill ha krasse, ringblommor och pelargon. När allt detta finns på plats ska jag sitta där och skåla i bubblig vätska och lukta på mina blommor.
En prunkande djungel mitt i stan kräver lass av jord, stooora krukor, mycket vatten och gröna fingrar och ett evigt åkande till och från plantskola och så en ganska generös plånbok. Jag har varken gröna fingrar eller generös plånbok och lusten att kånka jord och krukor är inte pockande om man säger så. Men maken kanske vill ägna sin lediga tid åt detta projekt....?
"Vi" kan spara pengar genom att snickra blombord och spaljé av våra gamla lagerhyllor och "vi" kan plantera i uttjänta lagerlådor. Maken vet mycket väl från tiden i hus hur dessa trädgårdsprojekt brukar te sig. Jag kliver i ett par träskor och kommer huttrande ut och pekar med hela handen under två avgörande minuter innan jag snabbt drar mig tillbaka inomhus medan maken gräver, planterar och röjer runt i regnet. Fint brukar det bli!
I helgen ska det handlas plantor!
| 
