Jag och maken har länge fått frågan "När ska ni ha barn?" något vi tidigare skakat av oss och sagt "Det kommer när det kommer" eller "Vi är inte redo än." Att vi skulle skaffa barn har alltid varit en självklarhet för oss båda. Att sedan bestämma sig för att försöka fick oss inse att det är lättare sagt än gjort. Vi upptäckte tidigt att allt inte stod rätt till och att jag inte hade ägglossning. Försök efter försök, månad efter månad. Till en början går det bra att hålla hoppet uppe när frågorna trillar in men efter månader utan någon som helst framgång bröt jag till slut ihop när ett par bekanta frågade "När ska ni ha barn?" Svaret blev ett ryt-blandat gråt "Du vet inte hur det är! Tror du inte vi försöker?"
En del av er känner igen sig, andra har ingen aning. Några av er kanske är ofrivilligt barnlösa, andra frivilligt. De flesta jag känner blev gravida av en "olyckshändelse" eller på första försöket. Jag känner endast ett par som haft det svårt, försökt i åratal och till slut fått två vackra barn med hjälp av IVF (provrörsbefruktning). För oss tog det drygt ett år och otaliga kontroller, utredningar och en planering för IVF men först för hormontabletter. Då hände det plötsligt - utan hjälpmedel - mensen uteblev och på stickan syntes två, ganska otydliga, streck. Jag vet att ett år kanske inte är så lång tid att vänta - men för oss kändes ovissheten evighetslång.
Maken Peter, som jobbar i läkemedelsbranschen, höll sig lugnare än jag. Han visste att det skulle gå, även om vi behövde genomgå IVF. Känslomänniska som jag är hade jag svårare att hantera problemet. Någonstans visste jag att det en vacker dag skulle fungera. Men att veta att något är fel och att ens kropp inte "fungerar som den ska" har varit ett rent helvete. (Ursäkta språket...) Att dessutom omringas av människor som haft det enkelt att bli gravida gjorde inte saken lättare. Tänk om någon bara hade berättat att det kan vara svårt att bli gravid.
Jag vill därför be er alla - tänk er för innan ni frågar människor när de ska skaffa barn. Det är ingen förutom våra allra närmsta som vet vad vi går igenom. Det är inte direkt något man skryter om till bekanta och att få barn är inget som kan tas för givet.
I Cecilias vänkrets finns det många som istället för att få egna barn tvingats eller själva valt att infria helt andra drömmar och i många fall har de blivit speciellt viktiga vuxna i andras barns liv. Alla har dock utan undantag tyckt att det varit svinjobbigt att få barn-frågan. Den som vill berätta kommer att göra det, och den som inte vill har rätt att slippa frågan.
I barnafödande ålder och med en naturligt rund och putande mage utsätts vi ofta av onödiga gravid-kommentarer som sårar. Det räcker med att avstå alkohol på en fest eller att bara se lite rund ut. "Men oh, väntar du smått viskar den ytligt bekanta förtjust i mitt öra på den stora festen"? "Nej, jag är inte gravid - min mage är bara helt vanligt tjock och uppblåst men tack så mycket - kul fest - nu slår vi klackarna i taket. Om jag skulle bli gravid då ringer jag dig först av alla!" | 
